Serietankar

Världens bästa mamma (?) har satt sina barn vid teven en liten stund för att se om hon inte kan redan ut lite frågetecken gällande vad hon vill, bör och ska göra med manuset. För färdigt det måste det bli… Jag har nämligen klurat ut en otroligt trevlig plot twist för uppföljaren.

En uppföljare redan? Manuset är ju inte ens färdigt, tänker ni och även den förnuftigare delen av mig själv. Men det går liksom inte att låta bli. Det är möjligt att jag blivit lite skadad av alla serier jag läser. Antingen romance-serierna som pågår i all oändlighet eller så är det Nora Roberts fel,  som alltid skriver trilogier och bara undantagsvis bryter av med en kvartett.

Men jag förstår varför… Det går ju inte att lämna en värld bakom sig och gå vidare bara för att huvudkaraktärerna funnit varandra och ska leva lyckliga i alla sina dagar. Vad händer med alla de andra karaktärerna då? Grannen, syrran, barndomsvännen och till och med ärkefienden (som såklart inte är så genomelak som alla tror, utan mer missförstådd). Ska inte de också få en chans till kärlek?

Klart att de ska och kanske är det därför det finns så få helt fristående romanceböcker. I alla fall i utgivningen av de författare som jag slaviskt följer. Och självklart anammar jag det i mitt skrivande och på mina svenska varulvar.

Annonser
Det här inlägget postades i Allmänt babbel, Skrivande och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Serietankar

  1. Sofia Fritzson skriver:

    Känner fullkomligt igen mig! Både med teven och serietänket 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s