Refuseringar

Det är aldrig roligt när någon refuserar en, oavsett vad det gäller, men det känns som att man som aspirerande författare onekligen kommer att drabbas av en hel del. Frågan är hur man ska göra för att inte deppa ihop helt och tappa skrivlusten när man drabbas av dem?

Japp, det klurar jag på idag. Jag har inte fått så många. Eftersom jag inte har vågat skicka ut mina alster till förlag mer än en gång. Och även om det är skönt att inte bli refuserad på löpande band kommer man ju heller aldrig bli antagen om man inte vågar ta chansen.

Tidigare i höst skickade jag ut ett av mina manus till tre förlag. Det ena hörde av sig ganska omgående om att de inte var intresserade och det kändes ju såklart lite surt, men jag hade fortfarande två kvar.

Igår precis innan jag skulle gå in på Ica plingade det till i mobilen och jag visste först inte om jag skulle läsa det utan vänta tills jag kom hem, men den tanken höll bara i sig nån minut. Det var en refusering till, men förklädd i ett erbjudande kan man säga. Och även om man kan tycka vad man vill om förlag som även erbjuder kontrakt där författaren själv måste gå in med en hel del pengar, så kändes det faktiskt inte riktigt lika illa att få ett nej på det sättet. Istället kändes det som om det var jag som gavs chansen att avböja ett erbjudande. Och det hjälpte faktiskt lite.

Just nu befinner jag mig inte i den situationen där jag kan eller vill investera en stor summa pengar för att ge ut min bok. Skulle jag längre fram vilja ge ut något själv vänder jag mig nog snarare till Type & Tell eller liknande.

Hur känner ni inför tanken på egenutgivning?

Annonser
Det här inlägget postades i Allmänt babbel, Skrivande och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Refuseringar

  1. Anna skriver:

    Jag är nog rätt traditionell av mig och vill bli utgiven av ett förlag. Kanske för att jag har ett stort trygghetsbehov och vill kunna lägga mitt fokus på att skriva. Dock kommer utmaningen vara ännu större i den genre som jag skriver i 😛

    Gilla

    • Sara Dalengren skriver:

      Jag känner lite som du. Jag är liksom inte insatt i de andra bitarna och när man är debutant har man ju inte direkt någon lässkara att falla tillbaka på heller. Hade man gett ut några böcker innan så vore det kanske en annan sak.

      Gilla

  2. Jag vill bli utgiven på förlag. Det känns som en sorts bekräftelse också. Det jag skrivit är något att satsa på. Självklart kan man skriva manus som är bra och duger till utgivning på egen hand då de har hög kvalitet på flera sätt, men att också pricka in det där med att ett förlag tror på det, det hade varit något extra. Och som jag kan tänka mig att kämpa för ett tag till.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s