2 månader

Idag är det två månader sedan En midsommarnatt gick iväg till förlag och jag väntar fortfarande på svar från majoriteten av dem. Tre refuseringar dök upp efter 4-6 veckor och sedan dess har det varit tyst. Ett förlag fick dock sitt manus betydligt senare än de andra, men ändå. Svarstiderna på de som är kvar varierar mellan 2-3 månader. Däremot har jag läst att t.ex. Massolit har slutat skicka ut refuseringar. Lite synd kan jag tycka. Hur svårt kan det vara att skicka ut ett Nej tack. Någon form av återkoppling vill man ju ha, även om det är en standardrefusering. Men jag antar att det bara är att vänta de tre månderna och sedan stryka förlaget från listan.

Medan jag väntar har jag skickat ut Hellre jagad av vargar till två förlag. Det vore så roligt om någon ville ta sig an mitt övernaturliga manus. Jag är så förälskad i alla karaktärerna och ser fram emot att börja arbeta på allvar med första utkastet till uppföljaren, för att inte tala om hur pepp jag är på att skriva del tre. Det riktigt kliar i fingrarna!

Jag tror verkligen att det finns en marknad för övernaturlig romantik. Jag kan bara ta mig själv som exempel. Jag var ju inte direkt någon ungdom när jag fick upp ögonen för twilightböckerna och även om jag gillade dem mycket när de kom, så kände jag ett sug efter att läsa övernaturliga böcker med lite äldre karaktärer. Tonårsproblem, kärlekstrianglar och unga kvinnor som dör för att de föll för frestelsen att ha sex på sin bröllopsresa kan bli lite tröttsamt i längden. Det blev det i alla fall för mig och eftersom det är tio år sedan böckerna kom har ju även de yngre twilightfansen hunnit växa upp.

Däremot  måste jag påpeka att även om mitt manus innehåller män som kan förvandla sig till vargar så är själva grundhistorien inget som egentligen går att jämföra med Twilight och liknande serier. Visst, det är övernaturlig kärlek, men det finns ju hur många böcker som helst på det temat. Och jag inbillar mig att min huvudkaraktär Miriam nog måste vara vara Bellas raka motsats 🙂