Jag redigerar tredje delen i Flockenserien och deadlinen jag jobbar mot är 15 mars. Då ska manuset läsas av utomstående för första gången. Om jag inte räknar min man då, som jag brukar tvinga att läsa allt jag skriver. Förlaget ska läsa och samtidigt ska manuset i väg till ett gäng testläsare.
Bara tanken på att andra ska läsa gör lätt att jag ser fel i allt och börjar tvivla. Jag har haft några rejäla självförtroende-dippar nu under redigeringen. Samtidigt är utomstående granskning något man aldrig kan komma undan, om man inte uteslutande skriver för byrålådan vill säga. Så det är bara att bita ihop och minnas att testläsare är till för att hjälpa och komma med förslag på förbättringar. Vad som kan göras tydligare, tightare, mer levande, mer spännande och smartare m.m.
Manuset till tredje delen har varit det som tagit längst tid att skriva. Kanske är det därför jag fortfarande tvivlar i bland. Jag har fått känna mig fram, både i handling och när det gäller varför huvudkaraktärerna gör som de gör. Därför har det varit väldigt skönt att ha mina tidigare kärlekspar att falla tillbaka på. För de känner jag väl vid det här laget. Miriam+Jonathan från Ensamvarg och Simon+Anja från Varghamn. Och speciellt Miriam och Simon har lockat mig till många skratt nu under redigeringen.
Miriam, som gärna pratar först och tänker sen. Och Simon som älskar att retas. Särskilt med Miriam. De två, alltså. Det är tur att de har sina lugnare partners som hindrar dem från att ryka ihop.
Idag fick jag även lite pepp från Goodreads och Jenny som nyligen avslutat Ensamvarg och gav den fem härliga stjärnor. Sådant värmer 🙂
Bara att fortsätta redigera då!
