Man lär så länge man skriver

Det är mitt motto när det kommer till skrivande. Och mitt mål. För varje manus jag skriver vill jag lära mig något nytt och känna att jag utvecklat någon del i mitt skrivande.

Just nu varvar jag testläsning med att gå igenom Ensamvarg inför nytryck hos Seraf. Och jag kan lugnt konstatera att om jag skrivit den boken idag, med några fler avslutade manus i ryggen, hade den sett lite annorlunda ut. Samtidigt skrattar jag fortfarande högt, så min humor har inte förändrats över åren som gått.

Ensamvarg var det tredje manuset jag skrev och det första som jag vågade skicka någonstans. Mycket har hänt sedan dess. Men alla måste vi börja någonstans och det är bara att fortsätta. Det är lätt att pressen att sälja böcker och marknadsföra sig själv tar död på kreativiteten och dämpar skrivglädjen. När skrivandet blir ett jobb, för det är det. Jag tror alla som skrivit ett manus vet att det inte bara är skrivflyt och mysiga skrivpass framför en värmande brasa. Jag kan inte sitta och vänta på inspiration för då blir jag aldrig klar. Men samtidigt får man inte glömma vad som lockade med skrivandet från första början. Hur härligt det är när en ny idé nästan slår omkull dig och du riktigt längtar efter att få skriva den.

Sedan känns det förstås motigt när det visar sig att det är mycket lättare att skriva en bok än att sälja den. Men Rom byggdes inte på en dag, eller hur? Och det gör inte författarskap heller. Så fortsätt skriv. Oavsett vad du skriver. Oavsett om refuseringarna haglar. De stora förlagen letar inte efter en one hit wonder. De letar också efter ett författarskap – någon som inte kommer sluta skriva efter första eller andra manuset. (Åtminstone tror jag det…)

Själv hoppas jag att kunna skriva tills jag inte längre är fysiskt kapabel att sitta framför en dator, eller vad vi än använder oss av för hjälpmedel i framtiden. Det blir många böcker det. Och tänk vad jag har hunnit slipa mina romance-skills tills jag är åttio. Då får ni se upp 😊😉

Annonser
Det här inlägget postades i Skrivande och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Man lär så länge man skriver

  1. anethebergendahl skriver:

    Jag har inte hunnit så långt som du Sara, men den första boken jag skrivet klart är också *Livet blir aldrig som man tänkt*. Jag sitter alldeles säkert som du och skrattar åt texten jag skrivet för några år sedan! Haha 🙂 Jag älskar att skriva och kommer som du att hålla på tills jag varken ser eller hör något! Vem vet vad framtiden har till oss båda två. Kör hårt! 🙂

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s