Fixar och trixar

Åh, jag gillar verkligen vad som händer med Lika Olika nu. Jag fixar, funderar, lägger till, skriver om och tar bort. Konflikter fördjupas och första scenen i kapitel ett har fått en make over. För visst är första kapitlet alltid det svåraste att få till av någon anledning …

Det är också häftigt att se hur man med endast detaljer kan ändra stämningen i en scen eller känslorna hos en karaktär.

Men bäst av allt är känslan när man är så där härligt förälskad i sitt manus. Man går och tänker på det hela tiden, så mycket att man på daglig basis förväxlar barnens namn med karaktärernas. Och trots att man läst det så många gånger att man för längesedan har tappat räkningen, finns det alltid scener som får ens hjärta att klappa lite extra. Repliker som träffar rätt varje gång man läser dem.

Det är den känslan man ska minnas och försöka hitta tillbaka till när man hamnar i de där mörka hålen som verkar omöjliga att ta sig upp ur och när allt man skriver bara låter skit 🙂